I am currently making a one panel webcomic about a stickman and his teddyhorse.
It is 2156. The world is not itself. There is catastrophical weather problems and a growing population that planet Earth can not carry anymore. ABM – Artificial Blending Movement – created a hardware that has a superchip resembling the human brain and is smart to the highest extreme level. It has an infinite graphic capacity by making polygons into atoms. In this chip, they made a simulation software of a world similiar to ours and scanned in real world objects to the simulation. Their target was to create a new dimension, a world where they can repopulate and a world where they can return after they die. This supercomputer is only a storage and a development of the content in the storage. It can not be hacked or hack itself for everyones safety. They called it Jessiah. Jessiah is a God of the new dimension and if you would make a child in the new dimension, Jessiah could bring it back because it has registered it as a code in that dimension. It can write it out from a biological machine writer, slimy and grotesk, but a secondary mother technically speaking since it gives birth to a being into another dimension, i.e. can put the being back to their parents world.
But this chip can also govern cities, cars and other technology. It made the society into a brotherhood of strictness. Humans could not live like they once did, it was not a paradise, it was the mark of the beast. So many people paid enormous sums of money to enter the new dimension and start a new life there.
They took with them eternal life. The eternal life technology was tiny cyborg workers that is put in their bodies for them to live forever.
Unlike their descendants, the ancestors knew that they did not need a new world to live in, but a superchip to make. And they did not want to do it because of the worst scenario that happened on planet Earth. No one but themselves and a few top secret workers knew that they are eternal but can die in an accident and move to another dimension. But return if they so wish.
Liwbo can’t sleep so he is up 3:00 am. He is going to his gaming room to play some tabletop with his friends. He starts the small projector on the table and it lights up the whole game environment. He sees that two of his friends are online at this time around too.
“Sup guys, can you invite me to a game?”, he asked them.
“Sure, just a sec, I need to digest something really quick.”, said one of them.
“Man, you always take breaks when I’m pimped up for a game. Hurry up, you noob.”, Magger, the oldest of them, told Niltraz, the youngest of them three.
“You know that he takes one hour pauses, don’t you Magger? Lets start a game already.”, said Liwbo.
“Sure dude. What map do you want?”, he said.
“Beyond the Graves”, Jiwbo said.
They started the game and give orders to their commanders.
During the joint attack against the opponents, Liwbo hears a voice in his head calling him.
“What the hell was that?!”, said Magger to Liwbo.
Liwbo was distracted entirely from the voice, as if he was in a trance, and heard nothing.
“Huh?” said Liwbo confused with an out of body feeling.
“Bro, you better check that out. I think your laundry robot overheated and exploded.”
Liwbo is the main character. He is a professional gamer. Hears voices in his head that tell him to do stuff to hinder his dimensions soon to come apocalypse.
Magger is his friend whom he went with to the same school. He plays games day and night and live on social help. He uses the money for games, beer and tobak.
Niltraz is Liwbos youngest friend. He is 15 and plays games now and then but it is not his favourite interest. In his free time he collects bugs and performs biological tests and then collect the carcass as a trophy and for decorating his room with. Niltraz is surprised and very excited when they discover the secret cave full of experimental animals.
Schwushi is an amphibian cyborg who can mate with himself. Is cyborg because a scientist returned him to life after he was attacked by an alligator. He lives in a secret cave along with other experimental creatures. The mating can only be done on a special week and when he is extremely happy.
It’s winter, the 4th of december, but the land is boiled by igniting sunbeams. Many people think that this was the evil twin – of Precious Virgin God, Violetta – doing. He goes by the name Chaos, the Starving Wolf God.
The villagers are praying for help, but none prayers are heard and their food resources remain slim still. The creatures have gone wild and from the Otherworld the demons have succeeded in forcing their way to this peaceful world to wreak havoc.
From the empire that once was, is now dust and a broken bond. This because of the seperate governors of the western and eastern empire in the land of Alloria. The west became Twilight Guardians and the east Earthwardens.
Oh dear Gods why did Alloria fall into two independant states at these dark times? It was the religion of the Earthwardens, the gold resource problem that was monopolized by the Twilight Guardians, that also lead them to seperate. But Earthwardens were not the only one who declined to such differiancy, it was the Bork people to the east south who were merchants that did not want to pay the incredible and unrighteous amount of money to the Twilight Guardians who helped the Earthwardens in their battle for independancy.
When the Twilight Guardians attacked the joint defense of Earthwardens and the Bork, the druids with their reputable spearwardens and the Borks finest rogues and rangers did not fail defending their territory and people from the Twilight Guardians supremacy. And in the midst of this, demons wander the plains of Alloria and butcher every lost being instantly on sight. The fight for control still bothers the both empires and the bork folk.
To the east of Bork live the Amazon women. They are in conflict with the Bork people. The Amazons say that the Bork plunder their treasures, while the Bork say that the Amazons are wild people that kill other people on sight. Amazon women are athletic build and very agile, much like a cat. Usually use daggers, bows or harpoons. In the Amazonas is a sleeping dragon, deep inside a big cave. If the dragon would ever awake, the Amazons would have an enormous problem.
In the northern hempisphere there exists scattered provinces that is in political freedom but is fighting against the demon winterfolk that was made by Chaos icelance when it hit the Earth’s northern hempisphere. The people there are very barbaric in nature, but do not have any problems with empires from the south. Any empire would not be so wise to attack them, since they have plenty of barbarians ready to stand to their death.
[In Windia, which the land of the northern hemphisphere is called, the environment has turned the land to a very cold and harsh place to live.]
The people of the world Existus do not know where the Otherworld portal is. But there are clues that it is in the mist volcano in the southern hempisphere. There is said that an army of the Twilight Guardians went through the sea jungle (where trees are on water that is not deep) and through the orange desert to get to the hot side of the world where there are many volcanos in one place, making it hard to walk the same road everytime. They never came back. 5000 men and not a single one returned.
The [rebel] players start in Twilight Guardians capital city. Their mission is to unite all the lands of Existus to fight off the demons.
The Chaos God became what he is by a jealous God who wanted his twin to be his bride. He was tremendously good at acting different personas, and acted as a friend all the time, while he was their archrival. He gave Violetta a gift but told her to open it in seven days. The box contained hatred and thirst for negative energy, called irritation. Her twin had to sacrifice himself in order for it to not devour his sisters core persona which make the world have hope, pleasure and happiness.
Monster tribes in Twilight Guardians empire:
Cyclops
These creatures were born through the one-eyed demon and his human maid. Shut in a castle in the mountains, she was forced to work for him but then had a syndrome that made her love her master and not neglect him anymore. They made 8 children, all of them one-eyed giants. When their parents died, the oldest son, Mussa, took over the castle and made infants with all the sisters. A total of 32 kids. The population grew and grew and they became stupid because of the infancy. They live by pillars and ruins from the castle. The castle was burned down by the Twilight Guardians who wanted to fend off these beasts from their land.
Författaren har upphovsrätt. All rättigheter är reserverade. Författaren har gjort denna kopia tillgänglig till dig för din underhållning. Någon användning inkluderat omfördelning är strikt förbjudet.
Himlen är grå, det regnar och åskar. En besviken man går tillbaka hem med flera tankar i huvudet. Ska jag tillbaka? Dom kanske inte vill att jag ska riskera livet för att bara gå vilse? “Bäst jag går hem och vilar.”, säger han till sig själv.
På vägen dit släpper han dom tankarna och tänker på hur byn fick sitt namn “Dubra”. Det var en modig jägare med sina tre män som gick till skogen för att jaga mat. En av dom ville se skogens hjärta, och alla dom hade också tänkt tanken att en gång gå dit. I skogens hjärta träffade dom på en jätte som dom slogs med. Tre sprang tillbaka till byn men den ensamstående jägaren, Dubra, förvandlades till ett lejon och mer vågade dom inte se.
Han är framme i Dubra. Där utanför den höga grinden står byns chef. Förtvivlad och sorgsen ser han på chefen. Men chefen är glad och energisk. Han säger till honom “Välkommen tillbaka! Det är värt att firas!”. “Vaddå?”, undrar Dorijen. “Jag kommer ju utan min vän och kvinnan från bortom havet.”. Chefen ger honom en konstig look och säger “Vad babblar du om?” och ut från chefens hytt kommer Ijan och den mystiske kvinnan med en kopp ananasjuice i varsin hand. Dorijes ser överraskad ut och säger till chefen “var är min ananasjuice?”. Chefen blir åter glad igen och ropar på alla i byn och säger “Ta fram borden och hela shutihejtan! Vi ska fira en modig mans återkomst!”. Han viftar sin pekfinger på Dorijes och säger “Du. Du behöver vård. Låt min sjuksyster ta hand om dig.” Dom går mot chefens hytt och där får han ömtålig vård. Sjuksystern verkar nästan kär i honom, hon vårdar honom så ömt och så kärleksfullt att han får lite fjärilar i magen. När allt är klart går han ut till festen. Där dansar alla runt en stol som Dorijes måste sitta på. Han går dit och tänker på sin hemlighet att han faktiskt inte dödade odjuret. Feghet var ju det han egentligen visade från start till slut. Det var bara ren tur att han överlevde fasan.
Trummorna och flöjten når mot sin avslutnings refräng och dansen tar slut. Nu får Dorijes enligt tradition välja en tjej att prata med hela natten. Han går fram till tjejen från ett annat land och säger “Vill du bli min ikväll?”. Hon kan inte tacka nej till en sån vänlig och charmig man. Trots allt var det ju han som räddade henne och hon kanske hade dött om inte han kom.
“Ja, herr…?”
“Dorijes. Det var synd att du sprang iväg från mig. Vi kunde ha lärt känna varandra redan nu.”
“Ja men, du måste förstå att du såg rätt skrämmande ut och att min rädsla höjdes till maximalt av att jag blev bortforslad från mitt skepp som gick under.”
“Jasså…?” säger han fundersamt och medlidande. “Du behöver vila dig från allt galenskaper nu. Kom så går vi hem till mig.”
Dom går mot hans hytt. Väl inne frågar Dorijes vad som hände med skeppet. Hon svarade att hon tror att det var en stor bläckfisk som attackerade den och mer minns hon inte. “Jaha. Så olyckligt.”, säger han till henne. Skrattandes och ignorerande smiter hans mamma och syster till efterfesten och säger bara “Hej” till Dorijes och den främmande kvinnan.
“Här kan du sova. Det är där min pappa brukade sova. Han finns inte längre hos oss.” När dom går till sängs släcker Dorijes ljuset. “Föresten, vad heter du? Jag glömde att fråga det eftersom jag var så förundrad av ditt sällskap och allt detta galenskap har gjort mig glömsk idag. Hon skrattar svagt så att ingen ute hör. “Jaha du. Du var verkligen det, va? Vad sägs om att vi gör om det nån gång? Jag heter Emilia.” säger hon. Med leende slickar han bort regndropparna från läpparna, som han fick när han var utomhus och säger “Nej, mindre än så skulle vara en börda för mig”.
Författaren har upphovsrätt. All rättigheter är reserverade. Författaren har gjort denna kopia tillgänglig till dig för din underhållning. Någon användning inkluderat omfördelning är strikt förbjudet.
Dorijen gör en grimas och pekar åt vilket håll dom ska gå till för Ijan. Han tycker detsamma. Uppe i ett träd tror Ijan att han kan hitta den mystiska kvinnan genom att han ser så mycket av skogen. Som en skicklig klättrare han är, klättrar han upp mycket snabbt till toppen. Dorijen undrar om han har hittat henne men han ger en signal att han inte gjort det och hoppar ner från gren till gren ner till marken. När han landat träffar något från trädet honom på axeln. Med kvick reaktion tittar han bakåt. Då upptäcker han att något i buskarna rör sig. Han vänder på sin vän för att poängtera att hon kanske är i buskarna. Dom springer mot buskarna men helt plötsligt stannar dom när dom får syn på henne. Hon ramlade ner på rygg och framför henne står en alfatiger. Ijan klättrar upp i ett träd för att rädda sig sjålv. Flintastenen som Dorijen gjorde eld med slänger han på tigern och det träffar halsen och gör en liten skråma. Tigern blir riktigt förbannad och tar sats för att springa. Just i detta hetta situation tar han blixtsnabbt upp flickan och springer med henne så snabbt dom kan. Kvinnan hinner inte med och han lägger märke till det. Lyckligtvis hänger Ijan och en legendarisk apsort i ett träd för att ta upp henne. Nu har apan en gråtandes och gnällande tjej i sin famn och gungar från träd till träd. Dorijen hamnar till slut till slutet på vägen och kan se en klippa ovanför honom. Nu är det dags att visa tigern vad jag lärt mig, tänker han. Tigern går försiktigt runt honom i cirklar för att värdera hans byte. Plötsligt hoppar han på Dorijen men Dorijen hann gå åt sidan. Han misslyckades med att kontra attackera tigern. Nu kommer han på en idé. Han går mot ett träd och retar tigern för att hoppa på honom. Tigern gör det och krockat mot trädets stamm. Dorijen har en jätte chans att döda tigern nu och han tar den chansen. Men tigern visar återigen vem som är vems mästare och brottar omkull honom. Han ryter på Dorijen med sån styrka att han slänger saliv på hans ansikte och ger honom en kortvarig paralysering. När han vänder huvudet ser han en vass sten som han tar tag i snabbt och gräver i tigerns ena öga. Tigern hoppar bakåt och scenen blir till en religiös uppenbarelse. Tigern gråter blod, detta måste vara ett tecken från Gud att jag får en chans till att leva, tänker han. Dorijen går inte längre till attack mot tigern och springer hemmåt.
Författaren har upphovsrätt. All rättigheter är reserverade. Författaren har gjort denna kopia tillgänglig till dig för din underhållning. Någon användning inkluderat omfördelning är strikt förbjudet.
Hans sjätte sinne ökar stadigt när han nu letar efter den försvunna kvinnan. Genom kvistar och blad ser dom nu skogens inre. Ijan tycks känna hennes lukt och springer ovaksamt rakt in i en fälla. Han ramlar ner i ett 5 meters djupt hål. I hålet finns det en liten öppning, en grotta som han kan gå i. Men han undviker att göra det. Han tänker att vad som helst kan luras där inne. Rop efter rop hör Dorijen att hans vän behöver hjälp. Med mer säkerhet och sunt förnuft ramlar han inte in i hålet. Han känner gräsets varningar. “Hjälp mig upp!”, försöker Ijan säga. Mannen gör ett hemgjort rep från kvistar runt omkring han och läder som han tagit från skogen för att ta med sig till sin by. Repet faller ner och Ijan tar tag i repet. Något hörs i tunneln, ett hissnande ljud. Han blir skrämd och skyndar sig upp. Med ena benet uppe kommer det en stor orm från tunneln och känner Ijans kroppsvärme. Han hann ta sig upp innan ormen högg till. Dorijen gör eld på repet med sin flintasten för att skrämma ormen tillbaka. Hon förstod att det inte var värt att gå genom eld för att få sitt byte.
Författaren har upphovsrätt. All rättigheter är reserverade. Författaren har gjort denna kopia tillgänglig till dig för din underhållning. Någon användning inkluderat omfördelning är strikt förbjudet.
Han springer i snabbaste takt han kan till skogens kant. I skuggans famn träder en man som har en kropp liknande en gudalika staty. Ungen, som är stumm, pekar mot havets yta och grymtar något igenkännbart för mannen. “Detta måste undersökas, Ijan!”, säger han till pojken och springer hastigt till stranden. När han anlänt dit, ser han en vacker kvinna i en avskyvärd syn. Mannen går fram till den bortforslade kvinnan och smeker henne från kinden ner till hennes hand för att han känner en sån enorm medkänsla till den medvetslösa tjejen. Han gör första räddningen på henne. Ett stelt och hårt handtag känner han på armen och hon för sig upp och springer därifrån rakt in i skogen. Ijan blir helt vansinnig och förvirrad. Att någon kan görra detta mot ens räddare är jätte dumt, tänker han. “Jag hann inte ens säga att jag heter Dorijen till henne.” sa mannen men samlade sig ihop och tittade allvarligt på Ijan. “Oroa dig inte, även fast hon är i skogens hjärta där många män har dött eller spårlöst försvunnit ska vi beskydda henne som om vi var hennes änglar.”, sa han till Ijan. Pojken nickade ja, han höll med Dorijen att dom borde ge henne en annan chans.
Artcomfy 